Hög standard
Album: Hög standard
År: 1975
Detta är utan tvekan en av de verkligt banbrytande låtarna i den svenska populärmusikhistorien. Det är inte bara titelspåret på en av tidernas bästa svenska plattor, tillika den allra första reggaeplattan. ”Hög standard” är en av de låtar som kan fungera som signaturmelodi för en tidsperiod. Dessutom var det här som Peps Persson på allvar hittade det musikaliska uttryck som gett honom en helt unik position i svenskt musikliv.
Efter att ha spelat blues under många år hade Peps upptäckt reggaen, som i hans öron lät märkvärdigt lik gammeldansen schottis. Under sin vistelse i Chicago, där han spelat med svarta bluesmusiker, hade han kommit till den viktiga insikten att han måste sjunga på sitt modersmål, närmare bestämt på skånska, och om sin egen verklighet för att det skulle bli trovärdigt och meningsfullt. När han valde att börja spela reggae hoppade han därför över det stadium där han enbart lirade coverlåtar och ”härmade” i detta fall jamaicanska artister.
Vad som först möter lyssnaren är ett intro fyllt av svenskt vemod. Ett kort trumfill av Bosse Skoglund, jazztrummisen som helhjärtat tog till sig det västindiska idiomet, leder över i en refräng, som är den perfekta sammanfattningen av proggerans kritik av det västerländska konsumtionssamhället: ”Hög standard, vad fan är hög standard?”
Att inleda med att presentera temat på ett mer traditionellt svenskt vis innan den i reggae stöpta låten drar igång på allvar är ett grepp som Peps skulle komma att utveckla och använda sig av många gånger framöver. Även i det instrumentala ”sticket” ser han till att förankra låten i det svenska urberget genom Rolf Alms sorgset suckande dragspel över den bärande basgången.
Med en röst som pendlar mellan uppgivet beklagande, spydigt förakt och ljungande vrede uttrycker Peps sin oro över vad som faktiskt finns i maten vi stoppar i oss och över vår skygglappsmentalitet. Hans ilska över de ekonomiska makthavarna, som insett att det går att tjäna grova pengar på medborgarna som konsumenter av produkter som framställts med kostnadseffektivitet och inte ekologisk hållbarhet för ögonen, går fram med all önskvärd tydlighet.
Rader som ”Litar du på myten om vårt rika västerland, känner du dig trygg och mätt, min vän?” kan få vem som helst att sätta ”Läckergommens gåspastej, som är skapad just precis för dig” i halsen. Med formuleringar som dessa och andra – ”Tror du på att lyckan finns i en penningpung eller säljs i engångspack?” – etablerar sig Peps på allvar som en av landets vassaste textförfattare. Med knivskarpa bilder och dräpande, svart humor lyckas han säga något angeläget utan att tumma på det i sammanhanget ändå helt centrala, nämligen musiken, rytmen, svänget. Han lyckas skriva en text med ord som ”livsmedelsmaffian”, och rimma ”slavkontrakt” med ”statusjakt” utan att sångbarheten påverkas det minsta, och utan att resultatet blir en tonsatt politisk pamflett av det slag som vissa ”trångsynta sekterister” med ”fatala brister av nåt viktigt rytmhormon” skrev vid den här tiden.
”Hög standard” är inte bara en central låt i Peps Perssons egen utveckling. Dyningarna som denna inspelning åstadkom när den plumsade ner i den svenska ankdammen spolar alltjämt upp nya band på de svenska reggaestränderna.
Lyssna på ”Hög standard” på Spotify.