Etiketter
Alvar Kraft, Edvard Persson, Georg Eliasson, musik, PellePepsPerssons kapell, Peps bitar, Peps Persson, skånsk, Sven Rüno, Vägen till himmelen, Willy M'Buende
Vägen till himmelen (Georg Eliasson – Sven Rüno – Alvar Kraft)
Album: Persson sjonger Persson
År: 1983
En dag då budet om Willy M’Buendes död nått Sverige känns det passande att skriva några ord om en av de många låtar som han förgyllde med sitt basspel. I ”Vägen till himmelen” på Persson sjonger Persson spelar om möjligt M’Buendes bas en ännu mer än vanligt central roll.
Versionen har ganska lite gemensamt med Edvard Perssons hurtiga, orkesteruppbackade insjungning. Tempot är rejält nerdraget och Peps frångår principen som innebär att han först presenterar melodin i ett arrangemang eller med en instrumentering som påminner om originalet. Det som möjligen påminner om Edvards tidsperiod är transistorradiosoundet i outrot.
Texten är fylld av vardaglig livsvisdom i kärnfulla formuleringar som ”Vi glömmer en i sänder en sån enkel liten sak, som att hur vi än oss vänder har vi alltid ändan bak” (även om Edvard mer anpassat till ”den goda smaken” i stället sjunger om ”ryggen”). De som i första hand tenderar att glömma denna enkla sak är de som lägger alltför stor vikt vid ”vem som var din far och mor”. De påminns också om att ”inga träd på denna jorden kan till himlens höjder nå / och det gäller, du kan tro mig, för de stora som de små”.
Texten kan låta som ett uttryck för typisk Jantelag, men ska snarare ses som en påminnelse om något som avhandlas mer utförligt i en annan låt på denna förnämliga platta, nämligen att du ingenting kan ta med dig dit du går. När villkoren för den mänskliga tillvaron kommer på tal dyker som bekant döden allt som oftast upp.
I tredje versen befinner vi oss nämligen utanför Pärleporten, vaktad av den gode Sankte Per ”med sin stora nyckelring”, som avgör vem som släpps in i himmelriket. En sak står klart och det är att där uppe ”betyder nog dessvärre skattalappen ingenting”. Nej, med utgångspunkt i Bibeln (gångbar i populärmusikaliska texter för 70–80 år sedan) – närmare bestämt Matteusevangeliet – där lärjungarna frågar Jesus vem som är störst i himmelriket och han svarar: ”De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket.” Eller som Sankte Per i sången slår fast angående himlens port: ”Vi med avsikt trång har gjort den och då kan ni väl förstå, att för att komma genom porten så ska ni vara ganska små”.
Att som Willy M’Buende växa upp i Namibia, på den tiden kontrollerat av apartheidregimen i Sydafrika, måste vara något av det mest förminskande man kan uppleva som människa. Mbuende ville mer och flydde redan som tonåring. Ödet ville att han skulle komma att berika det svenska musiklivet, inte minst genom sina insatser på tre Pepsplattor (förutom Persson sjonger Persson även Spår och Rotrock). Willy M’Buende blev 67 år gammal.
Lyssna på ”Vägen till himmelen” med Pepspelleperssons kapell och ”Vägen till himlen” med Edvard Persson på Spotify.