Etiketter
Bosse Skoglund, Copenhagen Blues, Peps bitar, Peps Persson, Sweet Mary Jane
Copenhagen Blues
Album: Sweet Mary Jane
År: 1969
Bilden av det stela, kalla Myndighetssverige kontra det mysiga, bohemiska Danmark med sina rød-hvide roliganer har möjligen nyanserats på senare år, men hänger i viss mån fortfarande kvar. Fram till att Öresundbron invigdes år 2000 åkte skåningarna till Köpenhamn främst för att roa sig, antingen med färjan Malmöhus eller, från 1965, med flygbåtarna. För en skåning symboliserade Köpenhamn frihet med billig och lättillgänglig öl (även för personer för unga för att gå på Systembolaget), röda pølser med stark senap och citronvann eller Jolly Cola, Tivoli, Strøget, smørrebröd i Nyhavn, Gammeldansk, rödbrusiga glada gubbar med glugg mellan framtänderna och en cigarill mellan fingrarna, storstadspuls och hygge. Sedermera lockades vissa även av cannabisstånden längs Pusher Street i alternativsamhället Christiania. Musikintresserade har vallfärdat till stadens jazzklubbar och rockarenor för att se artister som valt bort Malmö.
Exakt vad det var Peps längtade efter när han en dag vaknade med ”Copenhagen blues” preciseras inte i låttexten. Vi får bara veta att Köpenhamnsborna är vänliga, att glädjen i den danska huvudstaden inte känner några gränser och att det är dit Peps skulle åka om han fick välja fritt. Även om texten inte hör till Peps bästa är den intressant på det sättet att han redan på sin andra platta strävar efter något annat än att bara härma sina förebilder. Han låtsas inte vara amerikan och det är inte Memphis, Chicago eller New Orleans han säger sig längta tillbaka till.
Låten dunsar fram som en vagn med fyrkantiga hjul med sitt enkla men ganska smittande blåsriff och Bosse Skoglunds frenetiska trumfills. Det ”tyska” uttalet av Copenhagen får skrivas upp på charmkontot.
Lyssna på ”Copenhagen Blues” på Spotify.