Etiketter
blues, Downhome Bluesband, Forty Four, Howlin' Wolf, Lee Green, Little Brother Montgomery, musik, Peps bitar, Peps Persson, Roosevelt Sykes, Rotblos, skånsk
Pistolblues (Forty Four – Chester Burnett)
Album: Rotblos
År: 1997
”Forty Four” är en låt som är nästan lika gammal som bluesen själv. Mest känd är Howlin’ Wolfs version från 1954, som också är den som Peps Persson utgick ifrån för sin svenska tolkning, ”Pistolblues” på Rotblos. Men ursprungligen var den en instrumentallåt som framfördes av pianisten Little Brother Montgomery. Han ska ha fört den vidare till Lee Green som i sin tur lärde ut den till Roosevelt ”Honeydripper” Sykes. Den sistnämnde skrev text till när han spelade in låten som ”44 Blues” 1929. Även Green och Montgomery spelade in låten en tid efter Sykes. Lee kallade sin version från 1929 ”Number Forty-Four Blues”, med annan text, medan Montgomery gjorde en instrumentalinspelning med namnet ”Vicksburg Blues”.
Det visade sig dock att det var Sykes tagning som skulle bli den mest populära av de tre. Den version som Howlin’ Wolf (vars riktiga namn var Chester Burnett) gjorde 25 år senare accentuerar basgången och den är över huvud taget mer aggressiv än Sykes. Inte minst genom den andra av bara två verser där Wolf på sitt omisskännliga sätt vrålar om hur arg han var när han gick upp på morgonen. En farlig kombination när man går omkring med en revolver…
Revolver, ja. Av sångbarhetsskäl fick Peps byta revolvern mot pistolen när han skrev sin svenska text. Annars följer den i hög grad Wolfs version. Den största skillnaden – bortsett från den av uppenbara skäl mer moderna ljudbilden – är annars att munspelet har en mer framträdande plats i Peps tappning. Medan Peps är en virtuos på instrumentet var Howlin’ Wolf teknik rudimentär. Trots det måste han ändå räknas till de riktigt betydelsefulla bluesmunspelarna genom tiderna.
Att låten hör till de mest seglivade inom genren är föga förvånande med tanke på hur stentuff den är. Peps inspelning tål också att lyssnas på, även om han inte låter lika skräckinjagande som Howlin’ Wolf. Man får också bortse ifrån att Per-Åke Persson med all säkerhet aldrig skulle dra omkring med skjutvapen och ge sig på ”allt och alla”. Uppenbarligen har Peps trots det en långvarig kärleksrelation till låten. Han spelade in den på engelska redan 1966 som B-sida till sin debutsingel ”Got My Mojo Working”.
Lyssna på ”Pistolblues”, ”Forty Four” (Howlin’ Wolf), ”44 Blues” (Roosevelt Sykes), ”Number Forty-Four Blues” (Lee Green) och ”Vicksburg Blues” (Little Brother Montgomery) på Spotify.